tisdag 6 oktober 2009

Fastna i bussdörren

Läste om en 12-åring som fastnade i bussdörren när dessa stängdes och detta upptäckte aldrig busschauffören. Han hann köra i 100 meter innan han stannade, det var först då som han hörde ropen från de andra passagerarna om att en pojke satt fast i dörren.

Pojken fick flera sår på kroppen och chockades efter att ha släpats efter bussen. Chauffören brydde sig inte ens att fråga hur det gick med den blödande pojken.

Han åtalas nu för vållande av kroppsskada, men nekar :P

Läs om det här.

Det måste ha varit en gammal buss, för jag tror att alla nya bussar känner väl av när dörrarna inte stängs helt och hållet och varnar då chauffören, och ofta kan inte bussen köra iväg av självklara säkerhetsskäl. :P


Detta påminde mig om när jag och brorsan var om en likadan händelse, fast då stod bussen stilla och brorsan gjorde inte illa sig.
Vet inte hur gamla vi var, men lillebror var väl 8-9 år gissar jag.
Vi hade varit på stan och skulle hem, vi fick springa för vi såg på klockan att bussen precis skulle gå. Ja! Vi hann tänkte vi när vi såg bussen stå kvar på hållplatsen. Brorsan sprang framför mig och skulle precis sätta foten på första trappsteget när dörrarna stängs igen och hans högerben klämdes fast i dörren.

Och där stod han i en konstig ställning i säkert 5-10 sekunder samtidigt som två busschaufförer(det var chaufförsbyte på gång) stod som två fågelholkar och bara gapade då de såg vad som hände. Och sen har den äldre gubben, han som skulle sätta sig bakom ratten, mage att börja skälla på oss.
"- Vad i helvetet gör du? Såg du inte att dörrarna stängdes?!! %#&@@½¤!!"


Hade jag varit en seriefigur och uttrycket "WTF!"(=what the fuck) hade funnits på den tiden så hade det stått så i en pratbubbla över mitt huvud.
Mååånga puckon till busschaufförer har man stött på i sitt liv, och denna gubbe hamnade direkt på topp5.

Dörrarna öppnades medan han skällde på oss och brorsan kom loss. Sen stängdes dom lika fort framför näsan på oss.


En ros till alla busschaufförer som har medkänsla och empati och som bryr sig om sina passagerare och sätter dem i första rum. Och som inte kastar av barn för att de inte har tillräckligt med pengar för att kunna åka hem. Tack för att ni finns och ni har det jobb ni har. Ni andra kan brinna i h-e.


Så...nu har jag fått skriva av mig lite :)

1 kommentar:

Anonym sa...

hum.hum Nu var det ett tag sen du skrev...