söndag 11 juli 2010

Getaway Rock Festival (Sammanfattning)

Torsdagen hade lägst antal besökare av de tre dagarna. Men det är väl förklarligt, då många bara köpt 1-dagsbiljetter och kommer gå på fredagen och lördagen istället.

Jag måste erkänna att jag inte hade hört många av banden som spelade. Så jag har fått nya favoriter under GRF.

Allt började med Björnes Magasin-trudelutten på Monster-scenen.
Det var Raubtier som inledde festivalen kl 12 på torsdagen. Det var kul att få se dem.
Sen smålyssnade man på ett par band innan man såg Aggresive Chill och Therapy?.
Therapy? är ett av banden jag kommer lyssna mer på nu.

Torsdagen hade det minst bra banduppsättningen. Så det fick bli mycket öltält och skugga. Det var ju varmt! Pust!

Airbourne är ett band som fullkomligen gått mig förbi. Bäst under torsdagen!
Cavalera Conspiracy var också bra. Brasilianare som de är.

Jag brukar inte lyssna på Megadeth, har aldrig fastnat för dem. Så bli inte sur över min åsikt, jag vet att det finns dem som älskade deras konsert (eller så älskar de bandet gränslöst). Megadeth's konsert sent på torsdagskvällen sög!
Jag lyssnade på 4 låtar, sen gick jag därifrån, och jag var inte ensam. Jag gick hem och sov.


Fredagen var mer intressant musikmässigt.
Jag såg slutet av Corrored, gick sen in i gasklockan och såg Ground Mower.
Med en öl i handen såg jag The Quireboys på stora scen. Den första timmen började bra.

Smålyssnade på Grand Magus och Amy´s Ashes innan det var dags för Sonic Syndicate. De höjde yeah-ribban för mig. Najs!

Såg sen lite av Jorn innan jag drog hem för halvtidsvilan och käk.

Hann tillbaka till suveräna Raised Fist. Jäklar vilken smidighet sångaren har, hoppar högt upp i luften och sträcker ut benen rakt horisontellt. Riktigt najs spelning.

Sedan väntade man in det band man åtminstone hört innan GRF, Mustasch.

Vilken härlig fredag det börjar bli!

När konserten var slut började sångaren Ralf gräva med ena handen innanför kalsongerna ett tag innan han ryckte fram nåtsvart fyrkantigt som han snabbt luktade på och kastade ut i publiken. What the h...? Haha! :D


Jag såg de 3 sista låtarna som All Ends spelade i gasklockan. Två brudar med bra röster sjöng. Deras avslutning var kass då de bara vandrar av scenen medan nåt ljudklipp spelas. Nä, de borde åtminstone lära sig av Isobel & November som spelade senare på samma scen. Deras avslutning är iaf tillfredställande. De kliver av en efter en medan de andra fortsätter ösa på! Sist att lämna var Jens, basisten. Tänk om han visste om att han skulle bli pappa typ 8 timmar senare. :D

Motörhead är alltid Motörhead. Lemmy Kilminster. Vad är han nu? 85 år gammal? Nje, "bara" 65 :)

Jag avslutar dagen med nån enstaka låt med Meshuggah. Det är inte min typ av musik, men brorsan hade tipsat om att trummisen är en av världens bästa. Han var duktig, visst. Men resten av musiken sög, så jag gick hemåt.




Lördagen började med att jag får se Lillasyster på Bandit-scenen. Soligt och varmt.
Som jag nämnde tidigare i bloggen så har ju sångaren Martin drabbats av diskbråck. Aj! Han var tvungen att sitta ner mestadelen, fast man såg att han ville upp och hoppa :)
Covern på 'Umbrella' och 'Vem är det som kvar när de andra faller' har vi väl alla hört.

Efter det gick man direkt till gasklockan och såg gävlebandet Rebel Collective.

Sen lyssnade man på Adept i skuggan av ljudmixer-tältet. Skuggan blev ett av min favoritställen under festivalen. Inte så konstigt med solen och värmen. :)

Deathstars på stora scen. Kul att få se dem i verkligheten.

Engel på den andra utescenen. De var också bra.

Sen klev tjejerna i Crucified Barbara upp på stora scen. De levererade bl.a deras bidrag i melodifestivalen.

Matsdags hos mig i halvtid. Tur att det ibland finns band jag inte lyssnar på på spelschemat så man hinner hem ibland.


Hinner ner till Crescendolls i gasklockan. De är verkligen bra.

I de "sköna" tonerna från Cannibal Corpse tar jag sedan plats skuggan igen. Att titta på rockfolket som går förbi är halva nöjet på festivalen ;)

Strax innan Europe ska börja kommer Sara och Mattias och joinar mig resten av kvällen.

Europe äger lika mycket nu som på 80-talet. Joey Tempest äger han också. Som när han börjar sjunga No Woman No Cry mitt i en av låtarna. Hela publiken var med och sjöng. Grymt bra.

De avslutar med.....trumvirvel......The Final Countdown!

video


Sen ska omtalade Mayhem spela sin "musik". "Spela ditt instrument så fort som möjligt"-musik. Sångaren står på scenen och håller i en rännsnara (sån som man hänger folk i) och låter den gunga fram och tillbaka. Nä, inte våran typ av musik, överhuvudtaget, hehe.


Sara blir ett raggningsobjekt i baren av två olika killar, varav en förmodligen väger 160 kg. Ingen man vill bli fiende med, bokstavligen om man ska följa rådet på hans t-shirt. "Be my enemy and you will die". Hon blir ju iallafall bjuden på en flaska vatten innan hon smiter därifrån :)


Vid den här tidpunkten är jag oerhört nöjd med hela festivalen. Jag kan börja längta till nästa år. Men snart är det dags för avslutningskonserten. Den store Slash ska spela. Den enda spelningen i Sverige i år.

Jag var lite likgiltig inför spelningen. Visst, Slash är en gud, men kommer man få uppleva nåt annat än gamla G'n'R-låtar?

Jag och mina vänner hade så fel, vi förväntade nog oss alla tre samma sak. Men oj! Vilken j-a bra konsert!! Jag är så glad att jag inte missade denna festival, och speciellt Slash. Vilket rus man kände i kroppen. Läs mitt föregående blogginlägg om Slash-konserten.


Jag vill tacka arrangörerna för en jättelyckad festival! Jag tror de allra flesta är jättenöjda.

Vi ses nästa år.

7-8-9 Juli 2011 i Gävle





Inga kommentarer: